Ich liebe dich
Det var en gång en flicka och en pojke som skulle flytta till Berlin.
Pojken hette Åke och flickan hette Martina. De var utmärkta kompanjoner, som gjorda för varandra. De skulle tillsammans starta upp ett hushåll i en etta som låg alldeles i utkanten av Berlin. Det enda som de säkert hade att vänta var en 90-säng och en husnyckel. Tanken på att dela dessa två ting var inte skrämmande utan snarare ett fint steg på vägen i en redan lång relation. Det fanns endast en sak som bekräftade att detta inte rörde sig om en kärleksrelation - de idgade inte samlag.
Eller mer korrekt formulerat: de hade inte idgat samlag ännu.
