kornaroma

Pojken hette Åke och flickan hette Martina. De var utmärkta kompanjoner, som gjorda för varandra. De skulle tillsammans starta upp ett hushåll i en etta som låg alldeles  i utkanten av Berlin. Det enda som de säkert hade att vänta var en 90-säng och en husnyckel. Tanken på att dela dessa två ting var inte skrämmande utan snarare ett fint steg på vägen i en redan lång relation.  Det fanns endast en sak som bekräftade att detta inte rörde sig om en kärleksrelation - de idgade inte samlag. 

Eller mer korrekt formulerat: de hade inte idgat samlag ännu.