Therese Raquin
Nu är det jobb som gäller, inget porrande. Fy skäms.
Imorgon är det Ny klubb på okänd arena. Trevligt.
ps. Alla bilder är inte på mig...tyvärr. ds.
Ghetto är pretto
Tänk att Lovisa Burfitt har målat av mitt hus! (yeah right)
Helt otroligt, jag blir aldrig klok på henne.
Var förresten på Weekday och kollade på Franks små mästerverk. Gör det ni också!
Imorgon ska jag vara målande.
Utsovande.
N
Is it a weekday, så säg?
Från djungeltrumman såklart. Glömmer alltid kamera. Det är kul att de bildkåta folket samlas i flock och allt helt plötsligt passar som ett kön i sköte (version 2.0 av klassikern hand i handsken).
Hej och hå, så det kan gå.
Gårdagskavällen/ natten var inte att leka med. Kul som tusan var det. Trevligt sällskap och vackra människor. Hela invigningen var som ett kaos av medvetet omedvetna djur i bur. Ray bans och rutiga skjortor, trensparenta linnen, sammet, kängor och cigg, you name it. Kändes ett tag som att jag inte var en del av helheten men efter ett antal glas med blåbärsopppa och vodka stod mina fötter stadigt på terassen, konstigt nog.
Lite senare bar det av till Styrbord Barbord med Elin. Väldigt roligt. Sen gick Elin men jag stannade kvar. SJÄLV. Men det ordnade sig....
Jag är lite rädd, ska springa till jobbet alldeles strax där miss F väntar. Blä. 
LURING!
Elin har fixat biljetter till Weekdays invigningsfest ikväll, tjing tjing. Satan vad underbart.
Jag står på gästlistan, jag är event-kåt, jag är PEPP!
Frank Marklund på Weekday
Jag ska på vernissage nu på lördag. Weekdays nya butik, på Kungsgatan, inviger med utställning av Frank Marklund. Tydligen.
För det hade jag ingen aning om innan Frank kom och handlade på Hemköp idag. Nu sitter jag här med ett litet trevligt vernissagekort i mitt knä...även om jag inte tror att man behöver ett sånt. Skit samma, jag är glad i alla fall!
Det är mellan 11.00-18.00 för den nyfikne. Det här visste väl alla redan kanske? Är jag eftersläntraren i vanlig ordning?
Det jag vet är att det är Weekdayfest imorgon och jag kan inte vara med. Oparty för mig. 
Haha, as cute as can bee? Norrländska och keps. Han handlade flädersaft!
Höst i New York
En av få bilder jag tog i den stora staden som faktiskt blev fin. Väldigt höstig och väldig harmoni mellan trädet och huset. Som det ska vara. Lugnt, balanserat....men inte tråkigt. Shit, den är tråkig.
Men det var här vi bodde i alla fall.
Det är första dagen på mitt break. Känns skönt och roligt och annorlunda. Har precis skickat en beställning till Crimson som ska framkalla 159 bilder åt mig. Cred till dom!
Ska bli skitkul att göra ett stort sprudlande oseriöst album med bilder samlade från mina fyra senaste år. Mums!
Imorgon vankas det lunch hos Julia och en date med Elin. Ja!
Utan vett, med ansvar
- Jag har lärt mig att pulverkaffe är bra kaffe för det blir ingen sump i botten.
- Jag har också lärt mig att man inte ska äta något som man "tror" är champinjoner för det kan lika gärna vara snus. Det har nog Joanda lärt sig med.
- Men jag har också lärt mig att när man famlar i mörker kan två flickor på J i ens klass rädda en skoldag totalt. Inte bara genom att vara fina i snygga skor eller Acnejeans utan genom att le, krama och äta godis med mig. Nu ska jag äta kvällsmat med mormor och morfar. Jag stannar här hos dem, klarar inte vara själv en mörk kväll som denna.
Konstig ålder man är i. För liten för att lita på sitt vett men för stor för att inte ta ansvar. Orättvist. Men ikväll ska jag vara ansvarslös, liten och omhändertagen. Fint.
En ö i havet
Dansa, dansa, dansa.
Det behövs några starka män för att dra upp båten, haha.
Husets kvinna!
"Den sista måltiden".
Bilder av Mehdi och Kalle. Kolla in fler fina bilder hos nocomprendo.blogg.se
Åh, den här helgen var höst i dess finaste form.
I samma veva som jag satte min fot på fastlandet blev jag en kritisk, omotiverad individ som saknar mening och balans. En flykt ut på ön förändrade min hjärna och jag behöver mer verklighetsflykt, förändring och storm. Jag behöver ovanor.
Jag ska ta mig tid för ovanor den är veckan. Inga vanliga vanor. Jag ska vila, vandra, virra. Ingen skola, inga rutiner. Istället: mat, vänner och melodier. Sen kan jag nog gå på lov och hitta hem.
Kär ö har många namn
Höstar kan vara så olika. Ibland känns det bara ullrock, ibland känns det som blaskigt automatkaffe och ibland är det som att vandra i Vasa och samtidigt bli kysst av James Dean i nacken. Fast den senare höstversionen är trots allt den ovanligaste tror jag...
Det kommer med åren.
Jag gick in på Willys, lyssnade på Noah and the whale. Livet kändes inte allt för mörkt trots att det redan börjat skymma. Plockar till mig mängder av champinjoner men stannar tvärt. Inser att jag går till Willys och handlar (150 meter från hem) när jag jobbar på Hemköp (100 meter från hem) och dessutom har rabatt där. Får dåligt samvete och en klump i magen. Tönt-mig!
-1 poäng.
Samtidigt infinner sig en fin känsla av mognad hos mig. Jag går runt i butiken och matplanerar! Jag handlar mogna varor, inte bara cigg och mjölk utan grönsaker, kaffe, havregryn och mjölk. Woaoooh!
1 poäng till mig.
Dagens eloge går till en 1:a på skolan. Hon satt uppe på femman med mig och fäller kommentaren:
- Har du jobbat för att bli så mogen eller kommer det naturligt när man går i trean?
Paus, inombords kreverar jag av skratt. Hur kunde hon få intrycket att jag var mogen.? Fast jag svarar dödsallvarligt:
- Det kommer med åren om man har tur. Sen går jag. Går ut och skrattar.
Hon sitter kvar tyst och ser tänkande ut.
2 poäng till mig!
Låt skumpan spruta!!!
Ses snart...
Mina damer och herrar...
...igår natt satt jag och tittade på en dokumentär som inge borde missa men som många tyvärr kommer missa. För den försvinner den 16 oktober från SVT Play. Hemskt synd. Men snälla, passa på. Det är om fotografen David La Chapelle, amerikan som arbetat med Andy Warhol. Tyckte att hans bilder var helsjuka innan men när man sett programmet förstår man och ser det vackra, inte bara det vulgära. OK, nu ska jag sluta babbla...men kolla in det!
Begrav mig levande (med grabben i graven bredvid)
"Martina ramlar in i klassrummet, lite för tidig till historialektionen för ovanlighetens skull. Hon sätter sig ner, hejar på sin lärare. Lärarinnan Karin säger:
- Du, föresten. Johan hälsar och tackar för muffinsen."
End of story. Martina går under jorden.
Nej, scratch! Det gör hon inte alls. Istället går hon genom Haga på vägen hem från biblioteket och passerar café Nöller. Vem sitter där? Peter såklart. Med samma vänner, på samma café, alla tre känner igen mig.
NU är det end of story. NU är det dags att begrava mig. Kör på!
Det regnar. Jag bor i Göteborg.
Hej Peter
Något som var mysigt däremot var att fika med josse. För länge sedan men fint.
Snödroppar
De här bilderna är inte mode på papper, de är konstverk. Håll med mig eller låt bli eller bara se på dem...
Klubb: tranan
Men nu tror jag att det är ännu värre att ha framtiden framför sig, jag vet det. Den är där, du ser den, men du kan inte röra vid den. Det är ett helvete.
Allt jag ser i spegeln är en eller annan smilgrop, hur mycket värt är det på en skala? Naivism, heter det så?
Hittade den här spalten i en tidning, jag är helt enkelt ämnad att bo i Stockholm. Jag borde vara där nu, eller på torsdag...
Julia bakar muffins som jag ger till lärare, bra!
Fredagsfika i skolan, så bra för själen. Julia (och Nathalie, lite haha) hade bakat finaste Cup-cakesen ever! Goda som jag vet inte vad.
Vi ställde en rosa muffins med blommor på, på Mr. snygglärarens arbetsbord som en kul grej. Problemet var att jag sedan stötte ihop med honom i korridoren och vi gick åt samma håll allt för länge; bredvid varandra under tystnad. Det kändes som korridoren var en mil lång.
Jag kunde ju ha frågat om han gillade glasyren...varför gjorde jag inte det? Haha, så vill jag ha det på min kommande arbetplats...
Vita veckor
Framför mig har jag fyra alkoholfria veckor. Anledning?
Inte är det för min hälsa (tyvärr har jag noll respekt för min egen kropp och hur den mår). Nej, det är nog bara av nyfikenhet tror jag. Jag vill se om det är så stor förändring eller om livet flyter på bra även i nyktert tillstånd.
Nu är det inte så att jag kommer vara "bror duktig" som på fest kommer predika om hur duktig jag är och ge andra dåligt samvete. Don't worry. Det här är inte en livsstilsförändring, bara ett litet test som kommer ske bakom kulisserna. För aldrig att jag kommer sluta gå ut för det. Och fan heller att jag ska ha tråkigt, tro mig.
Märker hur ursäktande och nervös jag låter, klarar jag mig utan de ljuva drickorna tro?
Vi får väl se ikväll för då är det fäääst med många Ä:n. Dessutom ett regnigt Kulturnatta och Luxury-fest. Toppen toppen, jag är taggad. Nu ska jag ringa Strutsen.
Livet är inte så illa trots allt...
Jag är såå trött och så himla lycklig, men det har hänt förrut; här är några stunder jag minns:
Livet har sina goda stunder!
Paris blir sirap baklänges. Det var jag som kom på det först, jag lovar.
I somras gjorde jag och Josse ett stopp i Paris under tågluffen. Jag kommer aldrig glömma de dagarna då vi bodde hemma hos Elisabeth, mitt i staden.
Vi kom dit på kvällen och åt middag innan vi somnade trötta som slitna marsvin. Jag tänkte inte på något annat än var sovrummet låg. På morgonen gick jag upp för att dricka vatten och möttes av det här köket.
Det var alldeles tyst. Pappa konstnären sov, sonen som var grafiker jobbade och det gjorde Elisabeth också. I vardagsrummet hängde tavlor som sonen gjort under utbildningen. Jag fastnade framför dem och gick ofta tillbaka bara för att vila ögonen på så enkla men vackert komponerade skisser.
Josse satt i fönsterblecket och tittade ner på gatan som var mer än bara en gata.
Sedan gick vi ut på stan.
Det var en dag i mitt liv, en mycket vacker dag.
Webb-kamerans tid är förbi
Haha, hittade precis massor av gamla bilder på vår gamla dator. Så här såg jag ut när jag var "liten". På den tiden då man tog foton med Webb-kameran hemma hos Elin. Nostalgi mina vänner. 
Kom till en insikt; min generations uppväxt/tonår kan man dela in i tre epoker:
1. Webb-kamerans tid
2. Digitalkamerans tid
3. Systemkamerans tid (fast jag har inte haft råd att inleda den ännu, fan.)
För den vanliga kameran har väl aldrig varit cool?...
David Downtown
Behöver jag säga något?
Jag inser att jag måste låta relativt störd när jag sitter här och går igång totalt på vattenfärgs-illustrationer...och det kanske jag är. Men som man säger i Emmaboda: "Störd & Fin"
Caliente
För ett år sedan satt jag och du på den här bänken i Madrid. Det gör vi inte nu, synd. Men istället är Amanda/Pingvinen hemma, det är INTE synd! Nu är det skola och Mats Palmeborn ska dö!
Tjing tjing!
Läsa pingvinens blogg nocomprendo.blogg.se
Mässingsflickan
Det här var det enda jag lyckades åstadkomma den här söndagen. Annars har jag mest ätit mackor. En sak är säker; jag ska aldrig börja skriva en livsstilsblogg.
Fridfulla dagar kan ibland vara lika trevliga som bara fulla dagar.
Kom och ta mig...
...långt härifrån!
Paperweight
Min snordåliga shopping i New York kompenserade jag med att köpa med mig två finfina tidningar hem: Vs och Interview. Kärlek vid första ögonkastet, mer inspirerande är svårt att hitta. Till och med i N.Y.
Nu, dagen efter kvällen med för många öl, kryper jag upp i sängen och frossar i fantastiska bilder. Välbehövligt till tusen. Sen bär det av ut i natten (igen).
Kolla in sidan här (hela höstnumret upplagt på sajten, inte klokt vilken lyx!): www.vspublications.com
Andy Warhols gamla tidning. Vackra bilder och helt meningslösa men trevliga intervjuer. Kom hem till mig och låna den, den kommer göra dig lycklig. Och mig lycklig, för att du tittar förbi.
New York (photo)marathon
5th Avenues och kanske hela stadens vackraste reklam: Juicy couture
Apple store, öppet dygnet runt.
Fettopatrullen antecknar.
Jippi. Snubben i butiken var så snygg så jag var ju tvungen att handla något. Det fick bli det "billigaste", det vill säga en plånbok. Jag har dock inga pengar att stoppa i den, men jag ångrar ingenting för den luktar underbart och är lila inuti. Mums!
...Fotoutställning.
Så här såg det ut uppe på taket.
Fika i Little Italy.
"Life is a bitch and so am I"
Nu ska jag ut och dricka öl med mina vänner!
John Blund
Natti natti!
